Sveriges Nationalsång

Igår såg jag något på burken som verkligen gladde mitt svenska hjärta.
Vid presentationen av det svenska damhandbollslaget inför EM-matchen mot Ungern stod hela laget och sjöng med högt och tydligt i Rickard Dybecks svenska nationalsång från 1844. Och inte bara första versen utan också den andra.

Det normala är att man ser svenska fotbollslag, ishockeylag, bandylag med flera , framför allt på herrsidan, bara stå och mima med. Man ser dessutom att dom inte ens vet vad dom mimar för text. Jag tycker det är bedrövligt och har länge tyckt att det skall vara ett krav för att få vara med i ett landslag att man kan texten till åtminstone första versen av vår nationalhymn.

Därför var det så roligt att se och höra dom svenska handbollsdamerna igår. Dessutom vann dom matchen vilket var extra roligt. Och därför var det så bedrövligt att idag se kommentarer om att det inte passar sig att sjunga vår nationalsång - och dessutom se glad ut!

Man baxnar. Vart är vi på väg. Ska det inte vara tillåtet att sjunga vår nationalsång offentligt utan att skämmas?

Dagens aforism:
"Den moraliska indignationen har i nittionio fall av hundra ingen annan orsak än avund" Vilhelm Ekelund