Den nya betygsskalan

Jag vet inte om man skall skratta eller gråta. Jo, förresten man borde gråta. Under buller och bång, förlåt tvång, har regeringen och sossarna enats om en "ny" betygsskala i skolan.

Ny?

Det är i princip samma skala som infördes i folkskolan 1897, just det 1897, och i läroverksstadgan 1905! Enda skillnaden är kosmetisk, lilla a:et är borttaget.

1962 bestämde ett antal byråkrater på skolverket att man borde hitta på något nytt. Antagligen för att motivera deras sysslolösa existens. Det kunde ju inte vara bokstäver så det fick bli siffror. Byråkraterna tyckte att systemet var genialiskt och kallades dessutom relativt och riksgiltigt. Något matematiskt geni i byråkratgänget påpekade också att man nu kunde räkna ut medelbetyg, vilket var svårt med bokstäver...

I snart 50 år har man sedan tjafsat, tjafsat och återigen tjafsat om detta betygssystem innan man nu till slut kommer fram till att det var nog bäst ändå med 1897 års system. Hur mycket pengar har inte detta tjafsande kostat och hur mycket sociala problem har det inte orsakat?

Det borde finna ett stort antal byråkrater som idag sitter och skäms ordentligt, men det vore väl förstås som vanligt att begära för mycket.

Den som är intresserad kan läsa om betygshistoriken på

www.algonet.se/~hogman/skolhistoria.htm

Dagens aforism:
"Ett synnerligen lämpligt tillfälle att hålla munnen stängd är när man befinner sig på djupt vatten" National Enquirer

Surt sa räven...

Det gamla talesättet kom jag att tänka på i morse när jag hörde en kommunalpolitiker som tydligen hamnat i opposition efter valet och nu beklagade sig över motståndarna som skulle regera i minoritet.
Nu skulle den minoriteten behöva ta hjälp av småpartier som han inte skulle ta i med tång (om han inte själv fick regera i minoritet förstås...).
Jag har hört liknande kommentarer från många kommuner som bytt majoriteter efter valet, eller från partier som bara förlorat och där förlorarna känner sig försmådda.

Hur skulle det vara om alla dessa politiker i eftertankens kranka blekhet satte sig ner och funderade på ett par saker.

För det första var valet ett utslag av invånarnas demokratiska rätt att välja.

För det andra är det en kommun som skall styras, inte Sveriges Konungarike. Varför inte lägga partiboken lite åt sidan och istället prioritera kommuninvånarnas bästa istället för att sitta och leka riksdagspolitiker? Varför inte till och med rösta med motståndarnas om förslagen är bra?

Varför ska detta vara så förbannat svårt?

Dagens aforism:
"Moralisk indignation består till 2 procent av moral, till 48 procent av indignation och till 50 procent av avund". Vittorio de Sica

Pensionärsrabatter

På den tiden när jag fyllde 61 år fanns ett system som innebar att om man tog ut en liten del av sin premiepension kunde man få ett intyg som berättigade till pensionärsrabatter på till exempel tågresor. Eftersom jag åkte en del tåg på den tiden var det ju en möjlighet man inte varken kunde motstå eller avvara som gammal skattebetalare.

Alltså fick jag ut mitt intyg och närmade mig pendeltågets biljettkassa för en första test. Jag hade naturligtvis väntat mig att biljettförsäljaren skulle avkräva mig både intyg och legitimation men döm av min förvåning när mannen innanför luckan efter en snabb blick på mig helt krasst konstaterade:
-Och min herre ska förstås ha pensionärsrabatt, varefter han snabbt tog fram en pensionärsbiljett och avkrävde mig betalning för en sådan.

Utan krav på varken intyg eller legitimation!

Den mannen var verkligen nära att åka på en propp. Precis lika nära som en flyktig vän som veckan innan undrat:
-Hur känns det att vara pensionär då?

Ett tag funderade jag på att anmäla biljettförsäljaren för att inte sköta sitt jobb men tänkte att OK , jag skall ge systemet en chans till.

Och vad tror ni hände då och vad som sedan har hänt varje gång jag köpt biljett sedan 61 års ålder? Jo, försäljaren ler milt, ger mig en pensionärsbiljett och önskar mig trevlig resa! Jag har aldrig överhuvudtaget behövt plocka fram mitt lilla intyg som jag till och med besvärade mig med att plasta in!

Undrar om man inte på något sätt skulle kunna kalla detta för vuxenmobbing?
I vilket fall bannar jag mig själv för att jag inte började åka på pensionärsrabatt mycket tidigare...

Dagens aforism:
"Gamla människor borde inte äta hälsokost. De behöver alla konserveringsmedel de kan få" Robert Orben

Tillräckligt

I min serie om svenska ord som håller på att försvinna har jag tidigare behandlat
tack och förlåt. Nu har turen komm it till ordet tillräckligt. Enligt Wikipedia är det också synonymt med nog alltså som tillräckligt nog.

Hur ofta hör man till exempel:
- någon säga att jag tjänar visserligen bara 200.000 i månaden men det är tillräckligt för mig eller
- någon säga att jag fick bara 3 miljoner i bonus men det är tillräckligt för mig, eller
- ett elbolag säga att nu är elpriserna tillräckligt höga, eller
- ett bensinbolag säga att nu är bensinpriserna tillräckligt höga eller
- en bank säga att nu är räntorna tillräckligt höga
o.s.v., o.s.v. Inte hörs det ofta och ändå skulle man kunna fortsätta uppräkningen hur långt som helst.

Samtidgt slår det mig att tillräckligt rimmar på äckligt. Det skulle säkert inte behövas mycket fantasi för att konstruera ett samband i samtliga ovanstående fall...

Men nu får det vara tillräckligt nog för denna gång.

Dagens aforism:
"Tala är silver, tiga är guld." Hon var emellertid en förnöjsam människa, så hon fann silver fullt tillräckligt" Carl Hammarén