Minoritetsåterremiss

I min miniserie om sandlådedebatter i fullmäktigeförsamlingar har turen nu kommit till en ralativt ny företeelse - minoritetsåterremiss- som kan yrkas om minst en tredjedel av fullmäktige så begär. Ärendet måste då tas upp igen på ett kommande möte, oftast nästkommande. Jag ska försöka förklara med två exempel från min hemortskommun.

På marsmötet skulle en revisionsrapport godkännas. Allting var förberett, förklarat och redovisat av majoriteten. Det fanns inte en chans att det skulle kunna bli något annat beslut än ett godkännande. Ändå satte oppositionen igång en debatt som tog 2,5 timmar i anspråk och dessutom yrkade man minoritetsåterremiss med påföljande rösträkningsprocedur. När ärendet återkom på aprilmötet tog det 3,5 minut för det självklara beslutet!

Likaså tog på marsmötet ett lika förutbestämt ärende om en byggnadsplan 50 minuters fullständigt onödig debatt i anspråk inklusive begäran om minoritetsåterremiss och rösträkning. På aprilmötet tog det 4,5 minuter att klubba igenom ursprungsförslaget!

Jag törs slå vad om att om vi inte haft radio- och tv-sändningar från debatterna hade aldrig dom onödiga diskussionerna ägt rum och man hade sluppit ställa över halva föredragningslistan. Jag vill ha tv-sändningarna kvar men kliv upp ur sandlådan!

Dagens aforism:

"Politik- en intressekamp utklädd till strid om principer" Ambrose Bierce