För en tid sedan satt jag som åskådare på en ungdomsmatch i handboll mellan två flicklag i åldern 8-9 år. Efter matchen kommer en av flickorna glädjerusande upp på läktaren till sina föräldrar och ropar stolt:
-Pappa nu är Du skyldig mig 60:- kronor. Jag gjorde sex mål!
Jag blev sittande, gapande, förundrad. Jag hade sett flickebarnet i aktion på planen och förstod att något inte stämde med dom normer som jag trodde gällde i lagspel i den åldern. Det vill säga att alla skall känna sig lika mycket värda. Ingen annan i laget hade en chans att vara med i spelet när hon fick tag i bollen och ingen ledare protesterade. Och jag har tyvärr sett flera liknande exempel. Det här var dessutom samtidigt som DN hade en artikelserie om hur viktigt det var att alla fick vara med och känna sig delaktiga. Undrar om hennes föräldrar läser DN...?
Jag kan inte låta bli en liten reflektion. Om hennes föräldrar skulle låtit henne betala 10:- varje gång hon missade ett skott så skulle hon säkert, trots att det också vore fel, fått något att tänka på!
Idag gick jag förbi ett köpcentrums lekplats och blev vittne till ett par unga grabbar i samma ålder eller kanske något år yngre, 7-8 år. Vad tror ni dom lekte? Jo, man tränade sparkar och kampsportövningar mot varandra. Det är tydligen normala lekar idag.
Det finns folk som anser att barn inte tar efter och inte kommer att praktisera på gator och torg, vad dom ser på TV när dom blir äldre. Men hallå, läser dom inte tidningar eller ser på TV?
Vad månde bliva? Jag vet inte men det beror väl som vanligt på att man är för gammal och insnöad.
Dagens aforism:
"Framsteget manifesterar sig i att barn förr var snorvalpar, medan snorvalparna nu har egna barn" Willi Hempel
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar