Det gamla talesättet kom jag att tänka på i morse när jag hörde en kommunalpolitiker som tydligen hamnat i opposition efter valet och nu beklagade sig över motståndarna som skulle regera i minoritet.
Nu skulle den minoriteten behöva ta hjälp av småpartier som han inte skulle ta i med tång (om han inte själv fick regera i minoritet förstås...).
Jag har hört liknande kommentarer från många kommuner som bytt majoriteter efter valet, eller från partier som bara förlorat och där förlorarna känner sig försmådda.
Hur skulle det vara om alla dessa politiker i eftertankens kranka blekhet satte sig ner och funderade på ett par saker.
För det första var valet ett utslag av invånarnas demokratiska rätt att välja.
För det andra är det en kommun som skall styras, inte Sveriges Konungarike. Varför inte lägga partiboken lite åt sidan och istället prioritera kommuninvånarnas bästa istället för att sitta och leka riksdagspolitiker? Varför inte till och med rösta med motståndarnas om förslagen är bra?
Varför ska detta vara så förbannat svårt?
Dagens aforism:
"Moralisk indignation består till 2 procent av moral, till 48 procent av indignation och till 50 procent av avund". Vittorio de Sica
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar