Pensionärsrabatter

På den tiden när jag fyllde 61 år fanns ett system som innebar att om man tog ut en liten del av sin premiepension kunde man få ett intyg som berättigade till pensionärsrabatter på till exempel tågresor. Eftersom jag åkte en del tåg på den tiden var det ju en möjlighet man inte varken kunde motstå eller avvara som gammal skattebetalare.

Alltså fick jag ut mitt intyg och närmade mig pendeltågets biljettkassa för en första test. Jag hade naturligtvis väntat mig att biljettförsäljaren skulle avkräva mig både intyg och legitimation men döm av min förvåning när mannen innanför luckan efter en snabb blick på mig helt krasst konstaterade:
-Och min herre ska förstås ha pensionärsrabatt, varefter han snabbt tog fram en pensionärsbiljett och avkrävde mig betalning för en sådan.

Utan krav på varken intyg eller legitimation!

Den mannen var verkligen nära att åka på en propp. Precis lika nära som en flyktig vän som veckan innan undrat:
-Hur känns det att vara pensionär då?

Ett tag funderade jag på att anmäla biljettförsäljaren för att inte sköta sitt jobb men tänkte att OK , jag skall ge systemet en chans till.

Och vad tror ni hände då och vad som sedan har hänt varje gång jag köpt biljett sedan 61 års ålder? Jo, försäljaren ler milt, ger mig en pensionärsbiljett och önskar mig trevlig resa! Jag har aldrig överhuvudtaget behövt plocka fram mitt lilla intyg som jag till och med besvärade mig med att plasta in!

Undrar om man inte på något sätt skulle kunna kalla detta för vuxenmobbing?
I vilket fall bannar jag mig själv för att jag inte började åka på pensionärsrabatt mycket tidigare...

Dagens aforism:
"Gamla människor borde inte äta hälsokost. De behöver alla konserveringsmedel de kan få" Robert Orben