Svordomar

Är det bara jag som tycker att det svärs nåt in i bängen idag i radio och TV? Det svärs ohejdat och skamlöst i snart vart och vartannat program. Framförallt av nyuppkomna underhållningsstjärnor typ Hanna Hellquist som tydligen tagit det som sin grej att ösa ur sig svordomar till höger och vänster.

När jag växte upp fick man lära sig att om man svor var det ett tecken på dåligt ordförråd. Det gäller tydligen inte längre. Kan man dessutom blanda upp språket med utländska fackord (fuckwords på engelska...) tillhör man elitskiktet.

Ordmissbruket har tagit en explosionsartad fart bara dom senaste åren. Man kan fråga sig hur det började. Det är svårt att säga men jag kommer ihåg när kommunistledaren C H Hermansson på en partistämma 1969 i TV sade att:
-Någon jävla ordning måste det vara i ett parti!

Det tog bra många år innan svenska folket kom över den svordomen. Under åren har vi sedan visserligen hört många svära i TV men sedan skamset också bett om ursäkt. Idag skulle det inte falla någon in.

Egentligen tror jag att det finns ett samband mellan förflackningen av språket och humorn. Förr fanns det en heder i att inte skämta om vad som helst. Idag finns det en heder i motsatsen. Sällan eller aldrig hörde man Hasse och Tage hemfalla åt dagens kiss- och bajshumor eller lyteskomik. Förmodligen berodde det på att dom hade ett ordförråd som dom kunde vända och vrida fram humor ur.

Vart skall det sluta? Finns det inte någon jävla ordning kvar?

Dagens aforism:

"Tro inte på en svärande man och en gråtande kvinna." Ordspråk från Malta