onsdag 1 april 2009

Dags att damma av Paretoprincipen eller 80/20-regeln igen

Men först bara en fundering, hur många gånger ska Wanja Lundby-Wedin få sitta i en TV-soffa och förvanska sanningen (blåljuga om man så vill) för att rädda sitt skinn och sin tokhöga lön?

Så till en allvarlig fundering. Hur har samhället blivit så fullständigt osannolikt när det gäller höga löner och bonusar? Hur kan det komma sig att det inte gått att stoppa denna tokinflation? Hur kan någon verkligen tycka och acceptera att en direktör eller fackföreningsbas är värd så ofantligt många gånger mera än en "vanlig" löntagare? Och hur kan denne direktör eller fackpamp verkligen tycka att han eller hon verkligen är värd dessa fantasisummor? Hur, hur, hur?

Man kan verkligen fundera på detta. Den första och ganska enkla förklaringen är att flera är inblandade i ett korrupterat gäng där man hela tiden höjer och skyddar varandras löner. Så har det varit från början på lägre nivåer och sedan accelererat till dagens fullständigt verklighetsfrämmande nivåer. Nu urskuldar man sig med ord som t.ex. "marknadanpassad lön". Vadå marknad, det är ju den overkliga marknad dom själva skapat och tänker fortsätta skapa om ingen stoppar dem.

Det är nu 80/20-regeln kommer in. Mitt förslag är följande:

Tvinga dessa 20 % som svarar för 80 % av lönekostnaden i Sverige att sänka sig till en verklighetsnivå. Tvinga dem till vilket pris som helst, lagar, uppror, strejker eller vad ni vill. Tvinga dem att stryka nollor i sina inkomster och bonusar. Dom skulle inte behöva leva ett dugg sämre för det. Det är bara deras överflödspengar det handlar om. Pengar som skulle kunna få fart på Sverige och få folk att känna delaktighet istället för avsky. Jag är långt ifrån vänsterpartist men får vi inte stopp på detta vansinne så är snart vänsterpartiet ett dominerande parti. Och vad tror ni kommer att hända då....?
Dagdens aforism:
"Kapitalismens nedärvda last är den ojämlika fördelningen av tillgångarna, socialismens nedärvda dygd är dem jämlika fördelningen av fattigdomen" Winston Churchill

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar