Fotbollsallsvenskan

Visst är det synnerligen märkligt.

Snart är fotbollsäsongen över och samma eviga mantra dyker upp igen. Alla vet att några lag måste lämna allsvenskan (och alla serier i systemet neråt för den delen). Så har det varit år efter år efter år sedan urminnes tider och kommer förmodligen att så bli. Ändå fylls tidningarnas sportsidor med krigsrubriker om vilken katastrof det skulle bli om det ena eller andra laget åker ur.

Hur skulle det vara om ledarna för dessa lag i eftertankens kranka blekhet satte sig ner och funderade på varför det blev så. Varför man köpte spelare för pengar man inte hade, varför man anställde en alldeles för dyr tränare, varför man budgeterade med intäkter som förutsatte att man slogs om seriesegern och i vart fall aldrig skulle kunna åka ur.

Hur kommer det sig att ansvariga för klubbens ekonomi, som inte sällan kommer från näringslivet, tydligen glömmer allt man lärt sig som företagsledare när man får styra en fotbollsklubb. Och vad gör man när det börjar gå åt pipan? Jo, man sparkar tränaren och drar på sig ytterligare kostnader för kanske åratal framåt. Varför inte sparka sig själva?

Likadant är det i ishockeyvärlden. Just nu fylls sportsidorna med sammanställningar på hur duktiga och dyra spelare man köpt på kredit. Och ingen har en tanke på att man kanske åker ur elitserien och ekonomin havererar - trots att man kanske kommer att sparka tränaren på slutet, eller kanske på grund av....

Skulle det vara alldeles omöjligt att tvinga klubbarna att göra en budget som inkluderade möjligheten att man åkte ur serien och att man istället när serien var slut upptäckte att man iallafall hade pengar kvar att driva verksamheten vidare? Jag bara undrar.

Dagens aforism:

"En optimist är en person som utan pengar på fickan beställer in ostron och hoppas kunna betala räkningen med pärlorna i skalen" Ugo Tognazzi