Skatternas rundgångsfilosofi

Jag har en kollega i bloggsfären som jag inte känner men vars bloggar jag följer med stor behållning. I sin senaste blogg hade han en intressant slutknorr som gick ut på att oförtjänta höginkomsttagares skatter ändå går tllbaka till oss mindre bemedlade för att finansiera vårt sociala utnyttjande.
Detta har han en poäng i och är en slags "skatternas rundgångsfilosofi". Jag kommer ihåg en politiker, men har glömt hans namn, som på 80-talet på allvar menade att ge dom supande "A-lagarna" pengar från det sociala kontot. Dom går ju ändå direkt till Systembolaget och lämnar tillbaka pengarna eftersom skatten på sprit är den stora delen. Nettokostnaden för samhället blir alltså väldigt liten om man inte räknar med eventuella sjukvårdskostnader.

Resonemanget bygger också på att vi lever i ett rättvist samhälle där alla solidariskt betalar skatt efter förmåga. Tyvärr är det inte så. Alltfler och alltför många betalar skatt efter förmåga att fuska sig till minimal skatt och därmed spricker också den teorin - tyvärr!

Någon som har en bra lösning?

Dagens aforism:
"Att undvika skatter är den enda sysselsättning som nuförtiden innehåller något belöningsmoment" John Maynard Keynes